© 1997 – 2004 Patrick Hassel Zein
Denna sida uppdaterades senast 02.02.2004
© 1997 – 2004 Patrick Hassel Zein
Denna sida uppdaterades senast 02.02.2004
Detaljerad Innehållsförteckning
Detta dokument, som du nu ser framför dig, är ett material som jag skrivit för de som funderar på att börja studera kinesiska, de som just börjat lära sig kinesiska och de som bara är intresserade av att lära sig lite om detta språk i största allmänhet. Jag har samlat ihop tankar och idéer från ett antal olika källor, samt lagt till ett flertal av mina egna erfarenheter och synsätt. Jag har så långt det varit möjligt försökt att undvika fackspråkliga uttryck – i de fall då jag anser det som nödvändigt att använda ett specifikt begrepp så förklarar jag det först. Förord
I detta dokument finns relativt kortfattade presentationer av ett antal olika aspekter av det kinesiska språket. Om du läser igenom hela dokumentet så kommer du att få en grundläggande allmänkunskap om språkets ursprung, uppbyggnad och speciella särdrag. Dock bör noteras att du för fortsatta studier kommer att behöva lära dig mer om alla moment, samt självfallet träna en hel del på dem. Detta dokument är endast, vilket framgår av titeln, en introduktion till studier i kinesiska.
I materialet läggs en viss betoning på tecknens uppbyggnad och uttal (enligt mandarin, dvs rikskinesiska). Detta är nämligen två viktiga delar av kinesiska språket, som enligt min uppfattning ibland försummas av lärare och litteratur på grund av tids- eller utrymmesbrist. Dessutom är tecknens inre struktur ett tema som brukar intressera och fascinera många människor i alla åldrar. Vad gäller grammatik, så har jag hållit det avsnittet jämförelsevis kort – dels för att många tycker det är tungt att läsa sådant och dels för att jag anser det är lämpligare att ta upp grammatik efter hand som man läser den kurslitteratur man har.
Ursprungligen skrev jag uttalsavsnittet inför en kurs jag skulle hålla på TBV. Men då jag berättar om mina studier för vänner och bekanta, så vill en del gärna lära sig mer. Efter hand har jag sett ett behov av att ta upp allt fler avsnitt i detta dokument för att enklare kunna dela med mig av mina kunskaper och erfarenheter. Syftet med mitt skrivande är att kunna ge mina vänner och andra medmänniskor ett stöd som jag själv skulle ha uppskattat att ha tillgång till när jag påbörjade mina studier i kinesiska.
För närvarande har jag läst 80 poäng kinesiska på Lunds Universitet. Mina studier av det kinesiska språket har lett till att jag lärt mig mycket om Kina i allmänhet. Dessutom har studierna fått ett allt större intresse för hela den kinesiska kulturen att växa fram. Jag hoppas att det jag nu skriver även skall kunna inspirera just dig till fortsatta studier.
Slutligen skall jag bara ge ett par små surftips:
Alla tecken i detta dokument har uttal enligt rikskinesiska angivet som alternativ-text. För att se uttalet skall man endast peka på tecknet i fråga med musen, så visas uttalet som en liten informationsruta! (Denna funktionalitet kan möjligen variera mellan olika web-läsare)
Om du har svårt att läsa de små kinesiska tecknen i dokumentet, så kan du i Netscape (för Windows 95) förstora tecknen genom att klicka med högra musknappen på ett valfritt tecken och sedan välja funktionen "View Image". Om detta inte fungerar på din dator så kan du alltid titta på den separata teckenlistan.
En liten kommentar till alla er som söker efter "kinesiska bokstäver" eller "kinesiskt alfabet" på Internet: Det finns inga "kinesiska bokstäver", det finns endast "kinesiska skrivtecken" eller möjligen "kinesiska symboler". Visst finns det emellertid ett fonetiskt alfabet som ibland används i kinesiska ordböcker, men det används mycket sällan. Se sidan om kinesisk fonetik för mer information i detta spörsmål! Säg heller inte att du vill "rita kinesiska tecken", utan sysselsätt dig med att "skriva kinesiska tecken" istället.
Mycket nöje med läsandet!
Patrick Hassel Zein,
Växjö den 17:e augusti 1997.
Senast reviderad den 30:e december 2000.
1: Allmänt om kinesiska språket
Kinesiska är enkelt!
När Bernhard Karlgren vid sekelskiftet skulle lära sig kinesiska, avrådde en gammal svensk diplomat honom från det med orden "Jag har själv bott tio år i Östern och det vet jag, att ingen utlänning någonsin kan lära sig kinesiska". Många tycker, som denne diplomat, att kinesiska ser mycket svårt ut, och de förstår inte var gränserna går mellan meningar och ord i det som kineser säger. Men kinesiska är tvärt emot vad man kan tro ett ovanligt enkelt språk. Det som kan vara lite besvärligt är att kineserna uppenbarligen tänker på ett mycket annorlunda sätt, och att man måste lära sig att använda munnen och föra pennan på deras sätt.I denna text kommer jag att kortfattat presentera kinesiska språkets historia, grammatik, skrift och uttal för att kunna visa på att kinesiska är mycket enklare än vad många tror. Behöver jag sedan tillägga att Karlgren med tiden blev en av Världens mest framstående sinologer?
Kort historik
Enligt legenderna om Xia-dynastin, så uppfanns de kinesiska skrivtecknen av en historiker som tjänstgjorde under Kinas grundare, kejsaren Huang Di ("Gule Kejsaren") för ungefär 4500 år sedan. En sägen berättar om hur denne historiker studerade naturen, och då i synnerhet fåglarnas spår, innan han genomförde sitt storslagna arbete. Arkeologiska undersökningar av uråldriga krukskärvor och stenflisor visar dock att kinesiska tecken förekommit så mycket som för 8000 år sedan och att ett relativt fullständigt skriftsystem stod klart för 3500 år sedan.Efter Xia-dynastin följde den bortglömda men väl historiskt belagda Shang-dynastin (1500 – 1028 fvt). Under denna dynasti bedrev hovet allt intensivare offerriter, och gudarna rådfrågades flitigt i alla slags frågor. Till spåkonsterna användes orakelben, dvs sköldpaddsskal eller skulderblad från oxar, i vilka man borrade små hål där man sedan stack in glödande spett. Värmen fick benen att spricka och ur de uppstådda sprickorna utlästes gudarnas svar. Till sist ristades både frågor och svar in i själva orakelbenen. Med tiden försvann Shang-kejsarna och riterna glömdes bort. Även orakelbenen fördrevs till nära 3000 år av glömska.
Skriften levde dock vidare – och förändrades. Man började skriva allt mer utstuderade tecken på bokrullar gjorda av sammanfogade bambustavar, på bronsföremål och på allt vackrare keramik. Under den våldsamma Qin-dynastin (221 – 207 fvt) lät kejsaren Qin Qi Huang Di bränna upp mängder av äldre litteratur och även belästa personer på bål. En av de goda sidorna hos kejsaren var att han gjorde många ansträngningar för att ena landet – förvisso till större delen med våld, men även genom att standardisera mått, vikter och inte minst själva skrivtecknen. Från denna tid har vi även den berömda terrakotta-armén i Xi'an!
För 2000 år sedan började tuschpenslar brukas allt oftare i Kina, och tecknens form ändrades därvid för att mer eller mindre anta sina moderna former. Problemet med denna nya skrivstil, den såkallade "sigillstilen", var att den ursprungliga logiken i skrivtecknen blev mer otydlig, och att folk därigenom skrev fel. För att lösa detta problem författades den etymologiska ordboken "Shuowen" år 121. Denna ordbok delade in 9000 tecken i sex olika logiska grupper, som än idag gör sig gällande (se vidare under avsnitt 2: "Kinesiskans skrivtecken" nedan). Skriftstilen genomgick senare ytterligare modifieringar, och uttalet av tecknen förändrades en hel del, men den inre logiken i tecknen förblev densamma. Den senaste reformen av de kinesiska skrivtecknen gjordes faktiskt så sent som på 1950-talet, och har till viss del gjort den uråldriga logiken mer fördold än vad någon annan reform tidigare gjort.
1899 upptäckte författaren och forskaren Liu E att de "drakben", som maldes ner i vännen Wang Yirongs malariamedicin, var täckta av inskriptioner. Även om tecknen var mer eller mindre lika kantiga som vikingarnas runor, så bar de tydliga likheter med moderna kinesiska skrivtecken. Han samlade tillsammans med sin vän ihop en stor mängd sådana ben från olika apotek runt om i Kina och kunde efter en tid av närmare efterforskningar visa upp den bortglömda skriftformen från Shang-dynastins orakelben för Världen. Många av orakelbenens texter har senare kunnat översättas helt.
Under 1910-talet bedrev svenske Bernhard Karlgren omfattande studier av dels kinesiska dialekter och dels kinesiskans influenser på geografiskt närliggande språk. Genom att därtill studera rimordboken "Qieyun" från år 601 evt, så kunde har dra slutsatser om exakt hur det kinesiska språket i själva verket uttalades dels runt 600-talet fvt och dels runt 600-talet evt.
Grammatiskt och ljudmässigt sett så är kinesiskan ett sino-tibetanskt språk. Det betyder att kinesiskan (med alla dess dialekter) är närmast släkt med t.ex. tibetanskan. Däremot är den, i raka motsats till vad många tror, inte alls grammatiskt eller uttalsmässigt besläktad med japanska. Saken är bara den att japanerna runt 600-talet lånade in de kinesiska skrivtecken, för att sedan omarbeta dem till viss del. Så vitt språkhistorikerna vet, är japanskan antagligen inte släkt med något annat nu talat språk. Utöver japanernas lån har naturligtvis andra influenser förekommit på flera håll mellan östasiatiska språk och kinesiska, men det tar vi inte upp här.
Att kinesiskan är Världens mest talade språk torde det inte råda någon tvivel om. Vad som dessutom är intressant att konstatera, är att det är mycket möjligt att det kinesiska skriftspråket, med sina dryga 3500 år på nacken, är Världens äldsta levande språk. Flera av de kinesiska skrivtecknen har ju faktiskt knappt ändrats på över 2000 år!
En liten varning bara: många västerlänningar har upptäckt att kinesiskan är ett språk som det är lätt att förälska sig i. Gör dig beredd på den i det kinesiska språket inneboende urgamla historiken och filosofin kommer att förtrolla dig, och att du kan bli en helt annan människa efteråt!
Dialekter
För att kort nämna kinesiska dialekter så måste man notera att de till uttalet kan vara så olika som svenska jämfört med isländska. Turisten från Hong Kong kan oftast inte förstå allt som mannen på gatan i Beijing säger. Men räddningen ligger i skriften, då alla kineser skriver i stort sett samma tecken (med undantag för olika minoritetsfolk). Följaktligen betyder ordet "dialekt" i detta sammanhang i det närmaste "olika sätt att uttala kinesiska skrivtecken".Den dialekt som talas av flest kineser är mandarin (även kallat "rikskinesiska", "högkinesiska" eller på kinesiska "putonghua"), man kan lite förenklat säga att denna dialekt talas i stort sett i alla kinesiska provinser som inte gränsar till andra länder. Den näst största dialekten är wu, som talas i trakterna runt Shanghai. I södra Kina, i Macão och i Hong Kong talas en annan stor dialekt, yue (kantonesiska är en variant av yue). Yue talas endast av c:a 6% av all Världens kineser, men bland utlandskineser är kantonesiska en mycket vanlig dialekt. Yue är som dialekt minst 2000 år gammal, medan mandarin endast är mellan 700 och 800 år gammal.
Det finns även ett antal kinesiska minoritetsfolk som har ett större antal språk av olika ursprung och med olika skriftsystem (allt från olika "bildskrifter" till i det närmaste europeiska alfabet). En del av dessa minoritetsspråk saknar fortfarande skriftspråk.
2: Kinesiskans skrivtecken
Tecknens uppbyggnad
Man brukar räkna med att det finns sex olika metoder enligt vilka de kinesiska skrivtecknen byggts upp sedan tusentals år tillbaka. Dessa metoder kan delas in i tre grupper: grupp A = avbildningar (se metoder nr 1 och 2 nedan), grupp B = sammansättningar (se metoder nr 3 och 4) samt grupp C = lite mer långsökta metoder (se metoder nr 5 och 6).Det sägs ofta att kinesiskan skulle vara ett rent bildspråk där varje tecken motsvarar ett ord. Detta må till viss del vara sant, men det måste tas med en rejäl nypa salt! Endast några enstaka procent av det kinesiska skriftspråket består av rena "bilder". Dessa "bildtecken" kan delas in i två kategorier:
1) Konkreta bilder som direkt avbildar föremål: = "mun",
= "man" eller "människa",
= "åkerlapp",
= "sol",
= "måne",
= "plog",
= "kniv",
= "träd",
= "berg".
2) Abstrakta bilder är en mindre kategori än den första, detta är lite mer indirekta avbildningar av både föremål och andra saker: = "under",
= "över",
= "mitten",
= "tre",
= "himmel",
= "rot",
= "frukt".
De grundläggande bildtecknen används sedan som byggstenar för att skapa mer komplexa tecken som är svåra att avbilda direkt eller indirekt. Enkla tecken som återkommer som delar i mer komplexa tecken kallas för "radikaler" (lägg detta ord på minnet!). De flesta kinesiska tecknen byggs upp med hjälp av endast c:a 220 radikaler, genom att två eller flera av dem kombineras samman till unika tecken enligt olika uråldriga logiska metoder. Radikalerna kan placeras sida vid sida, över/under varandra, eller så kan en radikal mer eller mindre omringa en annan.
Det finns två generella metoder att kombinera radikaler:
3) Associativa sammansättningar som i det närmaste är rebusar, kan vara riktigt finurliga: 
(lysande),
(inte) +
(rak)
(sned),
(man – för det var männen som plöjde åkrarna),
(vila – för det är ju bekvämt att vila i skuggan av ett träd),
(kvinna) +
(son eller barn)
(från början betecknade detta tecken en söt och snäll dotter, men nu betyder det kort och gott "bra" eller "tycka om"), eller varför inte
(en hand) +
(kortsvansad fågel)
(svårt – ja, det är ju svårt att fånga en fågel med bara händerna!).
4) Fonetiska sammansättningar där en del av tecknet mer eller mindre antyder ljudet och en annan någon form av kategorisering. Denna metod att sammanfoga radikaler har använts för att skapa c:a 80 till 90% av alla kinesiska skrivtecken: (hjärta – betecknar ofta känslor)
("zhong1" = lojal),
(uttalas "ma3")
("ma1" = mamma),
(metall) +
("tong2")
("tong2" = metallen koppar),
("tong2" = ett slags träd).
Slutligen finns det de lite mer långsökta metoderna att skapa kinesiska skrivtecken:
5) Fonetiska lån – ett exempel är "anlända", som förr uttalades likadant som "vete" – därför användes tecknet för "vete", , även i betydelse "anlända". Idag betyder
6) Närliggande betydelse – tecken som används för att beteckna mer än en sak: tecknet illustrerar ordet "musik" (uttalas "yue4"), och eftersom musik gör människan glad, så skrivs även "glädje" med tecknet
, betecknar nuförtiden oftast "elektricitet" (tecknet uttalas likadant i bägge fallen) och den gamla plogen,
Fullständiga och förenklade tecken
Den kinesiska skriften har, som tidigare beskrivits, varit i stort sett oförändrad under de senaste 2000 åren. De mest iögonfallande förändringarna är för det första att man från början inte hade någon kommatering, och för det andra genomförde Folkrepubliken Kina på 50-talet en reform, som innebar att man började skriva något enklare varianter av vissa tecken, för att på så sätt underlätta för folket att lära sig läsa och skriva. Idag förekommer de äldre och fullständiga formerna i lite "finare" sammanhang, men även till vardags i Hong Kong (även efter återföreningen med övriga Kina 1/7 1997), på Taiwan och bland utlandskineser.För nybörjarstudenten är det enklare att hålla sig till de förenklade tecknen. Egentligen finns det inte så stor anledning till att lära sig de fullständiga formerna om man inte vill läsa äldre litteratur eller litteratur från de områden där man än idag använder de fullständiga formerna.
När man senare börjar på att lära sig de fullständiga formerna, så kommer man att se att det i huvudsak handlar om små skillnader, att man helt enkelt bara förenklat vissa radikaler – i grund och botten rör det sig alltså till stor del om fullständiga respektive förenklade radikaler. Dessutom är det långt ifrån alla tecken som har dessa båda olika former.
Här är några exempel på fullständiga och förenklade former där radikalerna har förenklats:
Fullständig form Förenklad form Betydelse
se
visa, se ut som
tala, säga
språk
vagn, kärra
svänga Men det förekommer även tecken som förenklats på andra sätt:
Fullständig form Förenklad form Betydelse
rike, land
prick, lite
blixt, el
område
vind, blåst
kunna Hur många tecken behöver man lära sig?
Kurslitteratur i allmänhet beskriver oftast hur man skriver hundratals olika kinesiska tecken av alla slag, snarare än att förklara den minst 3000 år gamla logiken i hur de enkla byggstenarna kombineras ihop till en helhet. Det är enklare att lära sig tecken om man först kommer underfund med deras inre logiska struktur (enligt föregående avsnitt). Har man bara förstått strukturen i tecknen och lärt sig de dryga tvåhundra radikalerna, så kommer man att förvånas över hur snabbt det går att lära in nya tecken.I början kanske det går sakta att lära sig tecknen – då kan det vara bra att koncentrera sig på de enklare tecknen (som ofta återkommer som delar eller radikaler i mer komplicerade tecken). Ser man sedan tecken som på något sätt liknar varandra, så kan man ofta märka att de är närbesläktade i antingen uttal eller betydelse.
Ibland hör man folk påstå att det finns minst 50.000 kinesiska tecken, men för att uppnå denna smått fantasifulla siffra måste man verkligen räkna med alla tecken för personer, orter, antika föremål m.m. som aldrig använts på hundratals år. Personligen känner jag endast en enda person som kan 10.000 tecken, och hon är en gammal skollärare som antagligen lagt ner hela sitt liv på att lära sig tecken.
Moderna kinesiska datorer kan skriva uppemot 20.000 olika tecken, men det betyder absolut inte att man måste kunna alla dessa. 1988 antog Kinas regering ett förslag om att de 3500 vanligaste tecknen skall ingå i läroplanen upp till och med gymnasiala utbildningar – två tredjedelar av dessa tecknen lärs ut före högstadiet. Men även om det stämmer att man bör kunna c:a 2000 tecken för att med god förståelse kunna läsa tidningar eller böcker, så har språkvetare räknat ut att det i dagligt tal endast förekommer c:a 1000 tecken (med vilka man kan skapa c:a 3000 ord).
Siffror, siffror, siffror... Kanske det blir tydligare om jag kompletterar med nedanstående diagram? I diagrammet kan man helt enkelt läsa av hur många procent som man förstår av en godtycklig text på modern kinesiska. På den horisontella axeln läser man av hur många tecken en person kan läsa/skriva, på den vertikala axeln läser man av hur många procent personen i fråga kan förstå av skrivna texter. Vid framtagandet av diagrammet har jag utgått från att man lär sig de statistiskt sett vanligaste tecknen först. Man kan t.ex. utläsa att man redan med kunskap om de 500 vanligaste tecknen kan förstå runt 80% av en skriven text i allmänhet.
Tänk även på att de kinesiska tecknen kombineras samman på diverse olika sätt för att bilda mer specifika, nya eller svårare ord (precis som vi svenskar kombinerar stavelser för att skapa längre ord). Kan man 100 tecken, så kan man kanske kombinera ihop 300 ord... Här följer några små exempel på sammansatta ord: 
+ (rike)
+ (hjärna)
(ånga)
+ (vagn)
(skydda)
+ (liv)
(björn)
+ (katt)
(mark)
+ (järn)
Som tidigare nämnts så har japanerna "lånat" sina skrivtecken från kineserna. När sedan japanerna skapat nya ord med hjälp av de kinesiska tecknen, så har kineserna kunnat hämta en del idéer om hur man skall skriva vissa nymodiga ord med de tecken man själva har (se t.ex. det ovan nämnda ordet "tunnelbana"). Beroende på japanernas gamla "lån", så kan en kines till viss del även förstå skriven japanska.
3: Kortfattat om kinesisk grammatik
En jämförelse mellan kinesiska och andra språk
När man lär sig främmande språk (och då tänker jag främst på när svenskar lär sig europeiska språk) finns det ett antal inlärningsmoment som i stort sett alltid ingår:
Du kommer att märka att kinesiskan skiljer sig från andra språk på alla dessa punkter.Förstå grammatisk terminologi
Lära sig grammatiska regler
Grundläggande meningsbyggnad
Nedan följer tre korta fraser som visar kinesisk meningsbyggnad i dess enklare form. Lägg märke till att eftersom böjningsformer saknas, så kan översättningarna vara lite flytande, och den exakta översättningen måste framgå ur sammanhanget.
Kinesisk mening 1: 
"Två styck kvinna barn köpa blomma"Möjliga översättningar: "Två flickor köper en blomma"
"De två flickorna köpte blomman"
"De två flickorna har köpt blommor"
Kinesisk mening 2: 
"Höna inte äta [frågepartikel]"Möjliga översättningar: "Äter inte hönan?"
"Du äter väl inte kyckling?"
"Åt de inte höns?"
Kinesisk mening 3: 
"Röd byggnad dröm"Möjliga översättningar: "Drömmen om den röda paviljongen"
"Drömmarna på den röda våningen"
"Röda byggnadens dröm"När man analyserar kinesisk grammatik så brukar man dela in meningarna i tema och rema: "tema" är den person, det föremål eller den företeelse som man talar om, "rema" är den kommentar eller åsikt man har om temat. Några exempel får förtydliga denna uppdelning:
Han
[tema]är mycket glad.
[rema]
Min lilla hund
[tema]tycker om att äta fiskpinnar.
[rema]
Att vara gladlynt
[tema]är bra för hälsan.
[rema]Tema, tidpunkt och platsangivelse placeras alltid först i en mening, som ett slags presentation av miljön i vilken meningen utspelas. Efter den inledande "inramningen" av en mening anger man sedan remat, dvs man går in på själva handlingen i meningen.
Mer om kinesiska tecken, ord och meningar
Många skriver till mig och undrar hur tecknet för än det ena och än det andra ser ut. Uppenbarligen är det allmänt förekommande att folk tror att det kinesiska språket innehåller tecken för allt möjligt mellan himmel och jord. Så är inte fallet. Ett kinesiskt skrivtecken är alltid en stavelse. Oftast kan ett kinesisk tecken översättas med ett eller flera ord på svenska, men det är mer sällsynt att motsatsen är möjlig, dvs det är inte sannolikt att vilket svenskt ord som helst kan översättas med ett enda kinesiskt tecken. Ett enda tecken kan betyda flera snarlika men dock olika saker, så vanligtvis består kinesiska ord för tydlighetens skull av två eller fler tecken.Rent allmänt kan man säga att en kinesisk mening relativt sällan kan översättas ordagrant till något västerländskt språk. Ibland kan man hitta ovanliga eller åldriga uttryck som kan användas för att få fram en mer exakt översättning av en kinesisk mening, men oftast får man nöja sig med mer fria översättningar. Att översätta en mening från svenska till kinesiska eller omvänt leder oftast till att man mer eller mindre måste konstruera om hela meningen från början. Då inser man att det blir ännu värre om man ger sig på att försöka hitta en exakt översättning av ett ensamt ord som inte står i ett sammanhang.
När man skriver meningar på kinesiska, så skriver man rader av tecken. Man visar inte på något sätt var gränserna mellan orden går. Kineserna själva har oftast väldigt svårt att ens förstå vad begreppet "ord" betyder – de ser bara tecknen. När sedan vi utlänningar skall läsa dessa rader av tecken, så kan det vara svårt att veta om ett tecken hör ihop med det föregående eller det följande tecknet – eller kanske inte med någotdera. Man måste se till hela meningen för att kunna avgöra var ordgränserna går. I vissa fall kan det till och med vara möjligt att göra ordindelningen på olika sätt.
Låt mig ge ett mycket illustrativt exempel på skillnader mellan det svenska och det kinesiska ordförrådet. Nästan alla språk innehåller de för oss väldigt självklara orden "Ja" och "Nej". Dessa ord finns inte på kinesiska. Ja, du läste rätt! Orden "Ja" och "Nej" kan inte översättas till kinesiska. Men hur gör man då när man skall instämma eller säga emot något? Jo, man använder andra uttryck, som t.ex. "OK", "Det stämmer", "Så är det" – eller motsatsen "Det går inte", "Det är inte så". Ordet "Inte" är faktiskt ett av de fem vanligaste kinesiska skrivtecknen!
4: Rikskinesiskt uttal
Allmänt
Vad gäller uttalet kan man helt kortfattat säga att kinesiskan är ett stavelsebaserat tonspråk – den minsta betydelsebärande enheten är en stavelse (i kinesiska är ju en stavelse, som tidigare nämnts, det samma som ett tecken) och tonläget på rösten är avgörande för att man skall kunna göra sig förstådd.Enstaka småord kan i talspråk lätt misstolkas, eftersom varje stavelse för sig kan ha många vitt skilda betydelser. Dessutom kan en del stavelser låta vilseledande lika för ett otränat öra. För att eliminera risken till misstolkning brukar man därför kombinera två eller fler stavelser/tecken till ett ord. När en stavelse förekommer i en mening blir risken för misstolkning i stort sett obefintlig. Att kunna skriva tecknen är också en garanti för att man ej skall bli missförstådd.
Om man transkriberar rikskinesiska med pinyin (en "ljudskrift" baserad på latinska bokstäver), så kan en stavelse innehålla ett förled, ett mellanled och ett slutled. Förledet utgörs av något konsonantljud eller saknas helt. Mellanledet kan vara ett mellanting mellan vokal och konsonant, eller saknas helt. Slutledet är i regel en eller två vokaler eventuellt följt av en nasal ("n" eller "ng") eller ett "r". Se följande illustration:
Om man bortser ifrån att rikskinesiskan har fyra tonlägen, så kan man säga att man enligt det ovan beskrivna mönstret endast kan kombinera ihop cirka 400 möjliga stavelser (att jämföra med svenskan som sägs ha drygt 8.000, och engelskan som lär skall ha minst 12.000). 
I praktiken kan man se att det inte är helt enkelt att försöka skriva europeiska ord eller namn med kinesiska tecken. I europeiska språk kan man ju kombinera bokstäver på sätt som inte alls är möjliga eller "tillåtna" i det kinesiska språket. Som exempel kan nämnas hur kineserna översatt namn på europeiska länder, städer m.m. till rikskinesiska: "Danmark" har blivit till "Dan1mai4", "Norge" till "Nuo2wei1" och "Sverige" till "Rui4dian3". Min egen hemstad, Växjö, kallas för "Fo2ke4xie1" och "Stockholm" heter "Si1de2ge1er3mo2". Ljudhärmande översättningar av liknande slag har även använts när man skapat moderna ord som "kaffe" ("ka1fei1"), "Coca-Cola" ("ke3kou3-ke3le4"), "mikrofon" ("mai4ke4feng1"), "bungy-jump" ("beng4ji1-tiao4") och "Internet" ("yin1te4-wang3").
Och om ni nu undrar vad alla siffrorna i orden just här ovanför betyder, så läs bara vidare!
Fyra toner i betoningar
Det utmärkande för alla kinesiska dialekter är ett antal distinkta tonlägen för vokaler i betonade stavelser. Obetonade stavelser uttalas utan någon specifik ton. Ingen kinesisk dialekt har färre än tre toner, och det förekommer i kantonesiskan så mycket som drygt ett tiotal som mest (delvis beroende på hur man räknar). Det är genomgående avgörande för förståelsen att tonerna uttalas så korrekt som möjligt. Här följer en beskrivning av rikskinesiskans toner:
Första tonen: Detta är den högsta ton man kan uttala på ett bekvämt sätt. Den aktuella vokalen uttalas med en jämn ton och styrka i rösten.
Andra tonen: Stigande tonläge från medelhögt upp till det högsta, ökande styrka på rösten. I viss litteratur beskrivs denna ton enbart som "halvlåg", dvs att man bortser från stigningen.
Tredje tonen: Först sjunkande från halvlågt till lägsta ton samtidigt som röststyrkan avtar, därefter tydligt stigande till halvhögt tonläge och starkaste röststyrka. I "svackan" kan man nästan uppfatta en liten paus. Eventuellt kan man beskriva denna ton som aningen "knarrig".
Fjärde tonen: Explosivt (dvs snabbt och med eftertryck) sjunkande från högsta tonläge och stark röst ner till lågt och svagt.
Tonlös: Slappna av i munnen och låt tonläget falla där det hamnar. Tonhöjden kan variera från gång till gång – se bara till att stavelsen blir obetonad! Nedan finns en illustration av tonerna i form av "musikaliska" diagram. Tidsaxeln går från vänster till höger i diagrammen, höjdaxeln anger det relativa tonläget, och streckens tjocklek anger relativ röststyrka. Till den som är musikaliskt bevandrad kan man säga att intervallet mellan den högsta och den lägsta tonen är ungefär en kvint.
När man transkriberar kinesiska med pinyin, så markerar man tonerna med olika accenter ovanför kärnvokalerna i alla stavelser. Accenterna ser ungefär ut som tonbilderna här ovan. Tonlösa stavelser markeras däremot inte alls. I detta dokument anger jag dock istället tonerna genom att skriva en siffra efter varje stavelse. Exempel: "Ta1 shi4 rui4dian3ren2", "Wo3 hai2 mei2 zhao3dao4 ta1de fang2zi", "Ma1 ma4 ma3 ma?", eller vad sägs om den lilla tungvrickningsramsan "Xi1 Shi1 si3shi2 si4shi2si4"?Observera att toner 2 och 4 faktiskt är vanliga även i svenskan (dock ej i alla dialekter). Prova t.ex. att uttala orden "tómtèn" (den som är runt huset) och "Tòmtèn" (han som kommer på Julaftonen). Det finns många exempel på sådana svenska ordpar, t.ex. "ándèn" och "àndèn", "núbbèn" och "nùbbèn". Även ton 3 förekommer i vissa utrop, som t.ex. "Näe du!" och "Joo då!". Må så vara att vi alla talar svenska med olika dialekter och därigenom använder tonerna på lite olika sätt, men med lite fantasi kan du säkert komma underfund med tillfället då du använder alla olika toner när just du talar svenska.
Enkla konsonantljud enligt pinyin
När man uttalar kinesiska konsonanter så är en viktig grundregel att de skall vara icke tonande, dvs att stämbanden inte skall vibrera. Stämbanden vibrerar på vokaler i alla språk och ofta (t.ex. i svenskan) även på konsonanterna B, D, G, M, N och V. Om du känner efter riktigt noga (med ett finger på strupen) så märker du nog att det för svenska gäller att B är ett tonande P, D är ett tonande T och G är ett tonande K. När man viskar så försvinner vanligtvis alla vibrationer i stämbanden – känn efter igen! Om du nu skulle ha svårt att uttala konsonanterna utan tonande så förstår kineserna dig ändå, men de kommer att tycka att det låter lite roligt när du pratar.I kinesiskan gör man en mycket viktig skillnad mellan aspirerade och icke aspirerade konsonanter. Aspiration betyder att man verkligen blåser fram konsonanten, medan icke-aspiration då förstås betyder att man inte blåser. I kinesiskan märker man åter konsonantpar, närmare bestämt de som med pinyin betecknas som "b/p", "d/t", "g/k", "z/c" och "j/q", där det första ljudet i varje par är oaspirerat medan det andra är aspirerat. Håll ett pappersark nära framför munnen när du uttalar dessa konsonantpar – då ser du om du får till aspirationen!
De flesta konsonantljuden transkriberas med en enda bokstav vardera (med undantag för tre retroflexa konsonantljud, som beskrivs i nästa avsnitt). Se upp med x, z/c och j/q, för de uttalas inte alls som man skulle kunna förvänta sig...
f uttalas som på svenska l uttalas som på svenska (ev. tonande) m uttalas som på svenska (ev. tonande) n uttalas som på svenska (ev. tonande) s uttalas som på svenska
h är ett klart hörbart "H", ungefär som i svenskans "har", fast med djupare och starkare utandning (vissa anser att detta liknar det tyska "ach"-ljudet i "Bach") x är ett "TJE"-ljud som i orden "tjock", "kjol", "kött" (i vissa dialekter ett rent "S") w används endast i början av stavelser, uttalas som ett engelskt "W", men uttalas inte före ett "u" y används endast i början av stavelser, uttalas som vokalen "I" (jämför med ett svenskt "J" som i "jag"), men uttalas inte före ett "ü"
b är ett icke aspirerat "P"-ljud som i ordet "spann" p är ett aspirerat "P"-ljud som i ordet "knapphål"
d är ett icke aspirerat "T"-ljud som i ordet "stanna" t är ett aspirerat "T"-ljud som i ordet "katthår"
g är ett icke aspirerat "K"-ljud som i ordet "Skåne" k är ett aspirerat "K"-ljud som i ordet "Stockholm"
z är ett icke aspirerat "DS"-ljud som i ordet "levnadsår" c är ett aspirerat "TS"-ljud som i orden "Mats hår"
j är ett icke aspirerat "DJ"-ljud som i orden "adjunkt", "smedja" q är ett aspirerat "TTJE"-ljud som i orden "attjo", "lattjo" Retroflexa konsonantljud enligt pinyin
Dessa ljud är lite speciella och därför beskriver jag dem separat. De uttalas alla inne i munhålans mitt med tungan mer eller mindre bakåtrullad mot den mjuka delen av gommen (känn själv efter var den är mjuk!). När du tränar på uttalet av dessa kan du försöka koncentrera dig på den något överdrivna skiss som följer, men i praktiken kan du slappna av en hel del. Observera att vokalen "i" smälter samman med retroflexerna! (se nedan bland beskrivningarna av vokalljuden).
r Tungan står stilla i retroflext läge och man försöker säga "R". Finns i engelska ord som "red", "Roger", "door".
sh Tungan står åter stilla i retroflext läge och man uttalar ett "SJE"-ljud. Många svenskar uttalar "-rs-" på detta sätt: "fors", "farstu", "marsch" (detta kan ses som en aspirerad variant av ett kinesiskt retroflext "r").
zh Tungan börjar i retroflext läge och snärtas därifrån en aning framåt mot tänderna. Ljudet liknar till viss del engelskans "George" och svenskans "mardröm".
ch Tungan börjar i retroflext läge och snärtas därifrån en aning framåt mot tänderna något mer explosivt, dvs vi får en aspirerad variant av "zh". Många svenskar använder detta ljud i orden "Nordsjön", "nattvardsvin". Vokalljud enligt pinyin
a uttalas som svenskans mjuka "A" ("katt", "larv", "natt"), kan uttalas något nasalt (nästan som ett "Ä") före en nasal ("n" eller "ng").
e uttalas som svenskans mjuka "E" ("hem", "växt", "rätt"), kan låta mera som ett "Ö" i slutet av stavelser.
i Denna vokals uttal varierar en aning beroende på vilken konsonant som den föregås av:
1) Uttalet är vanligtvis som ett svenskt "I". 2) Direkt efter ett "s", "c" och "z" uttalas ett "i" starkt tonande och nästan surrande som ett bi (kallas ibland "Viby-i"). 3) Direkt efter en retroflex sammansmälter vokalljudet med retroflexen – stavelserna "ri", "shi", "zhi" och "chi" kan faktiskt till viss del ses som bokstäver snarare än stavelser! Håll tungan i retroflext läge både för själva konsonanten och för i:et.
o uttalas som svenskans mjuka "Å" ("gå", "tå", "håv").
u uttalas som svenskans mjuka "O" ("sol", "ro", "hov").
ü är ett mellanting mellan "U" och "Y", helt enkelt det vanliga tyska "Ü", dvs ett mjukt "Y". Prova att forma läpparna som om du skulle säga ett vanligt, svenskt "U", men försök att med resten av munnen säga "I" – det är det rätta ljudet! Diftonger och tritonger
Då det finns mer än en vokal i en stavelse så skall alla vokalerna i stavelsen smälta samman till ett kontinuum, en så kallade "diftong" (två vokaler tillsammans) eller "tritong" (tre vokaler).Nästan alla diftonger och tritonger uttalas helt enkelt som de skrivs. Till dessa lättbegripliga vokalkombinationer hör "ai", "ao", "ei", "ia", "iao", "ie", "ou", "ua", "uai", "uo", och "üe". De två vokalkombinationer som däremot kan vara lite förvånande till en början är:
När man lär sig språk är viktigt att träna lite varje dag – om än bara tio minuters repetition till frukost eller just innan man somnar. Nedanstående studieplan är bra att följa när du läser texter och skriver övningar på kinesiska:
iu (eller you) uttalas som "iou". Exempel: "liu4" uttalas som "liou4". ui (eller wei) uttalas som "uei". Exempel: "hui4" uttalas som "huei4".
5: Mina bästa studietips!
1) Ta reda på betydelsen hos varje enstaka tecken som du stöter på. Detta är en viktig hjälp om varje ord innehåller flera tecken, eftersom du då klarare ser logiken och lättare kan lära dig fler tecken. Ta gärna reda på vilka radikaler som ingår i tecknen (vilka radikaler kan antyda betydelsen? vilken del antyder eventuellt uttalet?).
2) Skriv ner alla texter för hand (även om du har en dator, med vilken du kan skriva både kinesiska och pinyin!). Skriv en rad med de kinesiska tecknen, skriv i nästa rad uttalet av varje tecken och därefter en rad med översättning av nya och/eller svåra tecken. Skriv dessutom alla lite klurigare meningar och svåra tecken flera gånger! När man skriver tecknen så lär man sig både läsa och skriva dem, när man skriver pinyin blir man säkrare på uttalet.
3) Läs högt och tydligt (för dig själv) igenom det du skrivit. Spela gärna in på bandspelare! Försök efter hand att täcka för översättningen och sedan även pinyin-transkriptionen.
4) Spara alla papper du skriver till nästa lektion och till repetition! Ett viktigt ledord för framgång med studierna är mångsidighet. Studera och träna så många olika aspekter som möjligt av det kinesiska språket och den kinesiska kulturen. Studera tecken, radikaler, uttal, nya ord, kultur, historia, konst osv... Lyssna på musik, se på filmer och läs tidningar och böcker i originalspråk eller svenska översättningar. Att skaffa sig fler infallsvinklar till språket ger en bättre helhetssyn och gör därmed inlärningen av nya detaljer lättare och lättare. Ett bredare perspektiv ger dig också inspiration till att lära dig mer.
Rent konkret kan man säga att om man kan några radikalers betydelse, så blir det lättare att lära sig tecken, när man kan en del tecken, så är det lättare att lära sig nya ord, när man sedan lär sig nya ord, får man automatiskt kunskap om nya tecken och radikaler, osv... Man får med andra ord en växelverkan där de olika delarna stärker varandra. Även studier av kultur, konst och historia ger dig fördelar i språkstudierna – sådana kunskaper ger dig en bakgrund till språkets framväxt och en kulturell grund att stå på.
Att lära sig ett språk kräver helt enkelt att man även lär sig kulturen i det eller de länder där språket talas! Sålunda vill jag rekommendera alla som studerar kinesiska att söka kompletterande kunskaper i alla sorters källor speciellt om du har ett studiematerial som försummar någon speciell aspekt (t.ex. att materialet betonar grammatik, men inte alls nämner radikalernas innebörd).
Ett sista toppen-tips för att plugga kinesiska är Erik Petersons Chinese Character Flashcards, en sida där du kan träna 1000 av de vanligaste kinesiska tecknen på ett både effektivt och ganska roligt sätt! Jag kan även varmt rekommendera den svenska programvarutillverkaren Euro Asia Software och CD-ROM kursen kallad Rosetta Stone!
Detta dokument är att betrakta som ett originalverk, då inga texter på något sätt skrivits av eller plagierats från andra författares verk. Nedanstående lista över böcker och annat material, varur jag tagit fakta, intryck eller inspiration vid skrivandet av denna text, är därför i huvudsak att betrakta som förslag till vidare läsning. Eftersom Internet är föränderligt, så har jag inte lagt in några direkta Internet-adresser i listan – ta istället en titt på mina kinesiska länkar. Källförteckning
Alla illustrationer i detta dokument, med undantag för draken just i början, har dessutom ritats av författaren själv.
Material på svenska:
"Kinesiska – Språket i Mittens Rike", Johan Björkstén. Utbildningsförlaget Brevskolan 1993. ISBN 91-574-2811-5.
"Skrivkonster – Uppkomst och Historia", Andrew Robinson. Svensk översättning av Joachim Retzlaff. Forum 1998. ISBN 91-37-11237-6.
"Språk och skrift i Öst- och Sydöstasien", Jan-Olof Svantesson. Studentlitteratur 1991. ISBN 91-44-34091-5.
"Tecknens Rike", Cecilia Lindqvist. Bonniers 1989. ISBN 91-34-50857-0.
Diverse kompendier och stenciler författade av Lars Ragvald och Magnus Nordenhake vid Institutionen för Östasiatiska Språk, Lunds Universitet, från 1995 – 1996.
Material på engelska:
"A Practical Chinese Grammar for Foreigners", Li Dejin och Cheng Meizhen. Sinolingua förlag i Beijing 1988. ISBN 7-80052-067-6 eller 0-8351-1917-3.
"Cantonese phrasebook", Lau Kam Y. Lonely Planet Publications 1994. ISBN 0-86442-217-2.
"Chinese & Characters". CD-ROM utgivet av NITE Software 1996.
"Chinese – a Complete Course for Beginners", Elizabeth Scurfield. Teach Yourself Books / Hodder and Stoughton 1991. ISBN 0-340-51959-2.
"Chinese for travellers – Revised edition". Berlitz 1988. ISBN 2-8315-0754-5.
"The Origins of Chinese Characters", Wang Hongyuan. Sinolingua förlag i Beijing 1993. ISBN 7-80052-243-1 eller 0-8351-2616-1.
Diverse material från Internet...
Material på tyska:
"Die Chinesische Schrift", franskt original skrivet av Philippe Kantor. Tysk översättning av Susanne Gagneur och Frank Petzold. Assimil 1994. ISBN 2-7005-0179-9.
"Kauderwelsch Band 14: Hoch-Chinesisch Wort für Wort", Marie-Luise Latsch och Helmut Forster-Latsch. Reise Know-How Verlag Peter Rump GmbH 1994. ISBN 3-89416-295-3. Material på italienska:
"Cinese, Grammatica Essenziale", Yuan Huaqing. AVallardi / Garzanti Editore S.p.A. 1995. ISBN 88-11-94507-0. Material på kinesiska:
Det statistiskt materialet är baserat på data hämtade från Internet. Om du har svårt att läsa de små tecknen i detta dokument, eller om du vill ha en översiktlig lista över alla tecknen, så finns det en extra sida med en teckenlista. Där listas alla enstaka tecken ur texten, dock ej några fullständiga former. Fler skrivtecknen finns på sidan om de vanligaste kinesiska tecknen. Fortsatt läsning
Mer information om de kinesiska skrivtecknens uppbyggnad finns på sidan om kinesisk kalligrafi.
En mer detaljerad beskrivning av kinesiskt uttal finns på sidan om kinesisk fonetik.
Om du vill läsa mer om det kinesiska språkets historik i allmänhet och idiomatiska uttryck på kinesiska i synnerhet, så rekommenderas sidan om kinesiska idiom.
Ja, då återstår bara för mig att tacka för ordet och önska dig lycka till med eventuella fortsatta studier om Kina eller det kinesiska språket. Glöm inte att ta en titt på mina andra kinesiska hjälpsidor, om du inte redan sett dem. Där hittar du bland annat generell information om hur man får kinesiskatecken i sin dator, en litteraturlista med förslag på fortsättningslitteratur, massor av kinatecken, ett kinesiskt kortspel samt, sist men inte minst, en väldig massa länkar till alla sorters kinesiska, och kinarelaterade sidor på Internet. Slutord
Klicka på mitt sigill för att komma till den språkliga översiktsmenyn:
