[Läs länkar om språk] [Gå till huvudindex] [Gå till språkindex] [Kontakta författaren] [Read this page in English]

© 1997 – 2002 Patrick Hassel Zein

Denna sida uppdaterades senast 17.11.2002


Illustration © Microsoft Clipart

Världens Språk

"Mitt språks gränser är mitt universums gränser."
– Ludwig Wittgenstein

"Den som inte känner något främmande språk, vet inget om sitt eget."
– Johann Wolfgang von Goethe


Innehållsförteckning

Inledning Några korta frågor och tankar.
Lär er språk! Om vikten av att lära sig främmande språk. Innehåller även en lista över Världens 20 mest talade språk.
Problem och frågor Problem som kan uppstå när man vill lära sig främmande språk. Några inledande frågeställningar...
Terminologi Förklaringar av vissa centrala begrepp.
Naturliga språk Allmänt filosoferande om naturliga språk, deras egenskaper och vilka problem de kan föra med sig.
Konstruerade språk Närmare beskrivning av och allmänna tankar om konstruerade språk. Lite närmare beskrivningar av esperanto, interlingua, lojban, ygyde, samt lite kort om övriga konstruerade språk.
Behöver vi konstruerade språk? Mer om några ytterligare fördelar hos konstruerade språk.

Inledning

Varför lära sig främmande språk?
Varför lära sig ett konstgjort världsspråk?
Var kan hela Världen få en gemensam mark att kommunicera på lika villkor?

Har du tänkt på att vi alla är utlänningar nästan överallt? I Världen finns c:a 5 miljarder innevånare som talar tusentals olika språk. Skulle du kunna klara av att ordna allt du behöver för ditt dagliga liv om du plötsligt befann dig strandsatt i ett främmande land? Skulle du kunna tjäna ihop mer pengar när din plånbok blev tom? Skulle du känna dig välkommen eller ensam? Eller har du aldrig tänkt sätta din fot utanför ditt hemlands gränser?

Både i västvärlden och i andra områden på vår planet finns många människor som redan talar mer än ett språk – antingen för att det talas flera språk inom ens eget landsgränser, eller så har man lärt sig något internationellt gångbart språk i skolan. Men hur många kan egentligen tala med oss på något språk som vi "högutbildade västerlänningar" talar när vi åker utomlands?

Må så vara att jag sätter saken på sin spets, men min avsikt med denna text är att försöka väcka debatt, eller åtminstone öppna upp läsarnas ögon för vilket problem det kan vara att endast kunna tala sitt eget språk.

Lär er språk!

För tydlighetens skull vill jag redan här poängtera att jag nästan saknar ord för att tala om hur viktigt jag anser det är att lära sig främmande språk. När man ser hur snabbt Världen blir allt mindre och mindre, att människor har på de senaste årtiondena börjat resa mycket mer till främmande länder, hur företag öppnar filialer på andra sidan jorden, och inser att man på 24 timmar kan man resa till i stort sett vilken plats som helst på vår jord, ja då tycker jag att det redan är tillräckligt motiverat att man skall lära sig minst ett par globalt utbredda språk.

Övertygelsen blir än mer påtaglig när man dessutom kan misstänka att Europa, som sedan århundraden kan anses ha spelat rollen som civilisationens centrum, inom endast ett årtionde kan tvingas ge vika för de allt starkare asiatiska länderna – vad händer om kinesiskan ersätter engelskans mer eller mindre officiella roll som Världens mest accepterade internationella språk? Måste man då kunna kinesiska för att få vissa jobb?

Och förresten; en inte helt förkastlig del av att lära sig främmande språk och kulturer är att man samtidigt kommer att lära sig mer om sitt eget modersmål, sin egen kultur och om hela Världen. "Den som inte känner något främmande språk, vet inget om sitt eget" (se inledningen till detta dokument!).

Så varför vänta? Frågan är bara vilket språk du skall börja med... Ni som bestämt er för att lära er något nytt och nyttigt språk, men inte vet vilket, kan gärna ta en titt påföljande lista över Världens 20 mest talade språk (en längre lista med många fler detaljer finns att läsa på sidan Top 100 languages by population). Vid varje språk anges ungefärligt antal personer som hade respektive språk som modersmål under 1999, samt i vilka länder språken i huvudsak talas. Dessa 20 språk representerar ungefär 3/5 av Världens innevånare. Siffror inom parentes anger värden för 1996. Svenska språket kommer först på delad 88:e plats (med s.k. "negativ trend").

Rankning Språk LandPopulation
1Kinesiska, mandarin-dialektenKina885.000.000
2 (3)SpanskaSpanien332.000.000
(266.000.000)
3 (2)EngelskaStorbritannien322.000.000
4BengaliBangladesh189.000.000
5HindiIndien182.000.000
6PortugisiskaPortugal170.000.000
7RyskaRyssland170.000.000
8JapanskaJapan125.000.000
9Tyska ("standardtyska")Tyskland98.000.000
10Kinesiska, wu-dialektenKina77.175.000
11Javanesiska (alltså inte indonesiska!)Indonesien75.500.800
12KoreanskaSydkorea75.000.000
13FranskaFrankrike72.000.000
14VietnamesiskaVietnam67.662.000
(66.897.000)
15TeluguIndien66.350.000
16Kinesiska, yue-dialekten ("kantonesiska")Kina66.000.000
17MarathiIndien64.783.000
18TamilIndien63.075.000
19TurkiskaTurkiet59.000.000
20UrduPakistan58.000.000
(56.584.000)
....................
26ArabiskaEgypten42.500.000
....................
88 (85)SvenskaSverige9.000.000

Om man sedan tar i betraktande att de flesta kineser har modersmål som alla skrivs med ett och samma skriftsystem, och antar att de flesta är någorlunda läskunniga, ja då kan man dessutom hävda att minst 1.000.000.000 människor kan läsa och skriva "standardkinesiska".

Det är även viktigt att notera att runt 213.000.000 personer talar runt ett 30-tal dialekter av arabiska.

Problem och frågor

Personligen tycker jag om att lära mig språk. Språk inspirerar och fascinerar mig, de underlättar resor till andra länder, de ger mig möjlighet att lära känna nya vänner runt om i Världen. Efter hand har jag dock börjat fundera ett steg längre; även om jag redan kan tre eller fyra av Världens mest utbredda språk (läs: kinesiska, engelska, tyska och italienska), så kan jag ändå inte tala med mer än 25% av alla människor på deras modersmål, och om de resterande 75% inte kan tala något av "mina" språk så förblir de vanligtvis främlingar för mig.

Hur kan man lösa detta problem? Jo men det är ju enkelt; genom att alla lär sig flera språk eller ett gemensamt språk! OK. Bra. Men alla tycker ju inte om att studera språk, kanske kan inte alla lära sig språk? Och vilket språk ska vi då lära oss? Vem bestämmer det?

Till problemet hör även att vi har kulturella olikheter att tampas med – med andra ord räcker det vanligtvis inte med att bara lära sig ett främmande språk, utan man måste också lära sig en främmande kultur.

Man kan se många problem och många frågor, men en stor del av problemen beror på ogrundade farhågor och fördomar. I denna text vill jag försöka reda ut en del av problemen och räta ut alla de frågetecken jag hittills skrivit – och även en del nya frågetecken som kommer framöver.

Terminologi

Innan jag fortsätter vill jag kortfattat reda ut ett par begrepp för att undvika missförstånd:

1) Naturliga språk Naturliga språk är enligt min definition de språk som naturligtuppstått parallellt med människans kulturella utveckling.
2) Konstruerade språk Konstruerade språk är språk som tagits fram efter mer eller mindre strikt matematiskt uträknade regler, vanligtvis med syftet att skapa ett grammatiskt enkelt och därigenom lättinlärt språk.
3) Världsspråk Med världsspråk syftar jag på ett språk som på demokratiskt sätt tagits fram eller valts ut till ett verktyg för internationell kommunikation i hela Världen. Ett världsspråk kan vara antingen ett naturligt eller ett konstruerat språk.

Naturliga språk

Oavsett var man drar gränsen mellan vad som definieras som ett "språk" och vad som kallas för en "dialekt", så finns det fler språk än länder i Världen. Vissa språk liknar varandra, men på det stora hela än variationen enorm.

Olika språk ger olika möjligheter för att diskutera olika företeelser; om vi t.ex. ser till västerländska språk, så brukar man anta att man på dessa språk kan tala om i stort sett vad som helst. Men vissa språk på andra platser i Världen kan sakna ord för olika moderna maskiner eller tekniker, de kan sakna räkneord, eller kanske saknar de alfabet eller andra skriftformer. Så långt har säkert många människor tänkt, men har du någon gångreflekterat över att ditt eget språk kan ha brister jämfört med andra språk? Det svenska språket saknar t.ex. i stort sett helt en verbform kallad konjunktiv – en verbform som ger en möjlighet att lägga in en ton av osäkerhet eller förhoppning när man talar – en verbform som är mycket vanlig och flitigt använd i andra europeiska språk.

Vårt svenska ordförråd innehåller dessutom en hel del ord som kan ha fler än en betydelse, eller som kan uttalas på mer än ett sätt – detta kan upplevas som mycket besvärande dels av oss själva, men även av utlänningar som vill lära sig vårt språk.

Ytterligare ett problem som i stort sett uteslutande visar sig i alla naturliga språk, är det att vissa meningar kan tolkas på mer än ett sätt. Det är ibland svårt att konstruera en mening så att den inte kan misstolkas.

Om vi sedan går in djupare i våra språkstudier så kommer vi att märka kulturella skillnader som leder till att vi kan missförstå varandra även om vi talar samma språk. Alla människor lever olika liv och får därigenom olika erfarenheter och olika referensramar. Våra olikheter i ursprung leder oundvikligen till skillnader i vårt sätt att tolka en mening eller text. Föreställ dig t.ex. en kultur som inte alls vet vad en sarkasm är – då kan det bli direkt farligt att vara sarkastisk!

Ett exempel på kulturellt anbelangad språkförbistring är när en svensk, kallad herr A, möter en sydeuropé, kallad herr B. Herr A är van vid att vara vänlig och att alltid låta sin samtalspartner tala till punkt. Herr B är däremot van vid att upprepar samma budskap om och om igen för att hans samtalspartner skall avbryta eller flika in ord i meningarna när han förstått budskapet. Följaktligen pratar herr B oavbrutet i väntan på att herr A skall avbryta honom, men eftersom herr A försöker vara vänlig så kommer han låta herr B prata vidare. Slutresultatet är att herr A tycker att herr B är väldigt snacksalig och tjatig, medan herr B tror att herr A inte förstår någonting alls.

Naturliga språk har ytterligare en egenhet; allt eftersom Världen utvecklas så behöver språken också utvecklas. Nästan alla språk lånar in ord från andra språk. Order "dator" heter t.ex. "Computer" på både tyska och italienska. Många länder har även lånat in massor av andra moderna tekniska termer och andra ord främst från engelskan, t.ex. "CD", "hi-fi", "e-mail", "Internet"... Detta är en nästan oundviklig utveckling, och jag vill absolut inte rakt ut hävda att det måste förbjudas eller kontrolleras på något sätt, men vad händer när alla inte förstår de inlånade orden? Vad händer när vi själva läser en modern text på ett främmande språk, och vissa av orden är så nya att de ej står att finna i någon ordbok? Risken är att vi gör vårt eget språk obegripligt både för oss själva och för andra.

Förresten; hur många ordböcker behöver man egentligen för att kunna översätta till och från alla Världens språk? Om man är lite finurlig så kan man kanske säga att vi kan översätta alla språk via t.ex. engelskan, och då skulle vi endast behöver ordböcker till och från engelskan. Men att göra översättningar i mer än ett steg är direkt livsfarligt, för vid varje översättning så kommer vissa nyanser oundvikligen att gå förlorade, och översättaren kommer med stor sannolikhet sätta sin egen och sin kulturs prägel på sitt arbete.

Apropå min formulering av förra stycket; hur ofta förutsätter vi inte att de flesta i Världen skall kunna just engelska? Dessutom stöder jag själv användandet av engelskan som lingua franca på Internet ("Cyber-English") genom att översätta nästan alla mina sidor på detta vävsäte till engelska (och denna sista mening blev dessutom ett lysande exempel på hur vi fyller vårt språk med låneord!). Engelska språket är ju egentligen inte alls lämpligt som världsspråk, då det har både konstiga stavningar, mängder av oregelbundna verb och grammatiska egendomligheter.

Låter det som om jag endast räknar upp oräkneliga problem? Nå, det är inte alls min avsikt att vara pessimistisk! Att lära sig främmande språk är oftast mycket givande, och kunskap kan aldrig bli för tungt att bära. Speciellt öppnar språkkunskaper många portar till andra kulturer och breddar ens möjligheter i livet. Jag älskar att "leka" med språk och med ord – annars skulle jag aldrig ha skrivit denna text!

Konstruerade språk

Här är det antagligen på sin plats att jag ger en mer ingående definition av vad som menas med ett "konstruerat språk". Ett konstruerat språk kan vara något som skapats för att ge extra krydda åt litteratur eller biofilmer (vi har t.ex. alvernas språk i böckerna av J.R.R. Tolkien, vi har klingonernas språk i alla Star Trek-filmer). Det kan även röra sig om ett språk som avsiktligen konstruerats i något specifikt syfte, t.ex. att underlätta kommunikation mellan folk från olika språkområden, eller för att man skall kunna analysera språk (i denna grupp skulle man faktiskt kunna räkna in programmeringsspråk, eftersom de är ett sätt att underlätta kommunikationen mellan människor och datorer!). Möjligen kan man även betrakta språk som uppstått när nöden gjort sig gällande (t.ex. när folk från olika länder mötts halvvägs längs en resrutt, och de har behövt hitta ett gemensamt språk) som konstruerade språk, men de är vanligtvis konstruerade genom ett naturligt förlopp snarare än avsiktlig konstruktion.

När jag själv pratar om konstruerade språk så tänker jag i första hand på grammatiskt enkla språk som har som syfte att underlätta kommunikation Världen över – så kallade "hjälpspråk" eller "världsspråk". Vissa av dessa språk kan vara inriktade mot specifika användningsområden, andra är mer generella.

När ett nytt språk skapas så saknar det oftast all form av kulturella arv, men ett språk som esperanto är ett bra exempel på ett konstruerat språk runt vilket en kultur vuxit fram med tiden. Esperanto har fått en historia, en miljö och en alldeles egen kultur.

De konstruerade språk som jag själv tittat lite närmare på är bland annat just esperanto, men även interlingua, lojban och ygyde. För att förklara olika aspekter hos konstruerade språk i allmänhet, vill jag kort redogöra för olika egenskaper hos just dessa fyra språk:

Esperanto

Språket skapades 1887 av Ludwik Zamenhof.
De flesta orden har mer eller mindre slumpvis valts ut bland olika europeiska språk, vilket gör att de som kan ett eller flera europeiska språk får det lättare att lära sig esperanto. – Minuspoäng i större delen av Världen!
Detta språk innehåller både svåruttalade bokstavskombinationer och ord som kan tolkas tvetydigt. – Minuspoäng!
Alfabetet innehåller vissa ovanliga tecken (som vanligtvis ej finns på skrivmaskiner eller i datorer), vilket inte alltid är så lyckat... – Minuspoäng!
Esperanto är det mest utbredda av alla konstruerade språk och talas av tusentals personer runt om i hela Världen. – Definitivt en pluspoäng!
Språket har med tiden blivit nästan (?) lika levande som naturliga språk. – En viktig pluspoäng!
Grammatiken är allmänt europeisk och helt regelbunden, men innehåller vissa moment som kan upplevas som onödigt svåra (t.ex. använder man ackusativ). – Minuspoäng!

Interlingua

Skapat 1951 av International Auxiliary Language Association.
Orden är utvalda så att de i så stor utsträckning som möjligt skall likna de motsvarandeorden i engelska och andra romanska språk, vilket innebär att språket hjälpligt kan förstås av de som talar något romanskt språk. – Minuspoäng i större delen av Världen!
Även grammatiken bygger på romanska språk. – Minuspoäng i större delen av Världen!
Interlingua har använts flitigt i internationella text av vetenskaplig eller teknisk karaktär. – En svag, men dock, pluspoäng!

Lojban

Lojban började utvecklas 1987 av The Logical Language Group, men det är baserat på ett annat konstruerat språk, kallat loglan, till vilket i sin tur grunden lades 1955 av James Cooke Brown.
Orden har tagits fram enligt en algoritm vars syfte var att varje ord så långt som möjligt skulle ha likheter med motsvarande ord i Världens mest talade språk (kinesiska, engelska, hindi, spanska, ryska och arabiska – i just den ordningen), vilket gör att större delen av alla människor i Världen har mer eller mindre lika lätt att lära sig orden. – En spännande pluspoäng!
Språket är designat för att på alla sätt undvika tvetydigheter och risker till missförstånd. – En klar pluspoäng!
Lojban har en mycket stark logisk uppbyggnad (nästan som ett programmeringsspråk) och är därför mycket exakt och tydligt – samtidigt som det är ett mycket formbart språk (Den som talar detta språk kan forma språket efter sina behov. Folk med olika språklig bakgrund ges frihet att bygga upp meningar enligt den modell de är vana vid från sitt eget språk). Dock kan den logiska uppbyggnaden upplevas som onaturlig... – Pluspoäng och minuspoäng!
Lojban talas än så länge endast av ett fåtal personer. – Minuspoäng!

ygyde

De grundläggande strukturerna till ygyde lades fram av Andrew Nowicki under 2002. Senare under 2002 bidrog Patrick Hassel-Zein med den första grammatiken.
Alla ord byggs upp med hjälp av tabeller över stavelser med specifika innebörder. Orden har oftast inga likheter med motsvarande ord i några andra språk, men strukturerna är mycket enkla och den som talar ygyde kan relativt enkelt skapa nya ord. – I mina ögon är detta en intressant pluspoäng!
Språket är uppbyggt att vara enkelt och tydligt. Grammatiken är uppbyggd för att undvika problem med prepositioner och risker för misstolkningar. Personligen tror jag även att ygyde kan vara ett språk som är mycket lämpat för vetenskapliga texter. – Pluspoäng!
ygyde talas än så länge endast av ytterst få personer. – Minuspoäng!

Det ser uppenbarligen ut som att ju modernare konstruerat språk är, desto mer genomtänkta, med enklare och logiska strukturer, har de blivit. Var vänliga att notera att jag vid denna punkt ej vill gå in på vilket konstruerat språk som kan tänkas vara det bästa – du får själv bestämma det, eller så får du låta framtiden utvisa det! Det må vara uppenbart att jag tycker om att arbeta med ygyde eftersom jag hjälpt till att skapa dess grammatik och delvis även med ordförrådet, men ta vänligen ej för givet att jag därför skulle anse att ygyde vore bättre än alla andra konstruerade språk!

Övriga konstruerade språk

Jag har tidigare nämnt språk som skapats för att ge en specifik atmosfär i litteratur eller filmer. Dessa språk är vanligtvis framtagna för att vara lite extra exotiska. Därigenom saknar de ofta direkta likheter med naturliga språk, och är därför inte alltid helt lätta att lära sig. Dock bör man inte direkt förkasta fantasispråk som klingon, emedan dessa språk kan ge uppslag till tankar som kan komma till nytta i andra, och mer användbara, språk.

Behöver vi konstruerade språk?

En person som inte har något intresse av att resa utomlands eller ha kontakt med sin omvärld ser kanske föga anledning till att lära sig ett konstruerat språk – speciellt om det inte finns så många andra att prata med. Men detta är en diskussion om framtiden! Hur vill vi ha det framöver? Hur kommer Världen att se ut på 2000-talet? Vilka krav kommer att ställas på internationell kommunikation?

Många må känna sig avskräckta från att lära sig nya språk eftersom de redan tidigare haft problem med att lära sig främmande språk. Härvid bör man dock hålla i minnet att konstruerade språk avsiktligen gjorts så lättlärda som möjligt. Det finns per definition inga oregelbundenheter, det finns inga konstiga stavningsregler. Konstruerade språk är allmänt sett mycket lättare att lära in än några andra språk.

Dessutom har forskare lagt fram klara bevis för att skolbarn, som lär sig esperanto som första främmande språk, fått mycket godare resultat vid fortsatta språkstudier – eftersom esperanto är så enkelt att lära sig så har de helt enkelt inte tappat gnistan för sina studier, utan de har snabbt gjort framsteg och därigenom blivit inspirerade att gå vidare. Varför sprider vi inte denna gnista för språkstudier vidare?

Jag kan berätta att när jag talar mitt eget modersmål, så kan jag ibland känna mig begränsad av den moderna svenska grammatiken. Det svenska språket har av politiska bevekelsegrunder blivit berövat de mångsidiga uttrycksmöjligheter som fanns i det klassiska språket – må så vara att det inte gjorts på ett så markant sätt som i George Orwells "1984", men ändå. Ständigt upptäcker jag engelska, tyska, italienska, kinesiska och isländska ord och grammatiska möjligheter som inte existerar i min egen vokabulär eller ens i någon svensk ordbok. Vid sådana tillfällen försöker jag integrera mina upptäckter in i mitt dagliga språk, och kan verkligen känna mitt sinne växa. Om jag inte studerade främmande språk, så skulle jag aldrig få samma sköna känsla – eller ens uppleva några brister i mitt modersmål.

Sapir-Whorf-hypotesen hävdar att "ett språks struktur begränsar tankeprocesserna hos de som använder språket". Tänk efter en liten stund! Om mitt språk inte erbjuder mig ord för att fråga den rätta frågan, hur i all världen skall jag då kunna ge det rätta svaret? Endast det undermedvetna sinnet kan tänka utanför mitt språks ramar – förutsatt att det tänker utan att gå omvägen genom något språk. Om vi kunde tala fler språk, eller kunde tala ett språk som inte sätter gränser för våra tankar, är det då inte möjligt att vi skulle kunna tänka i nya banor? Ger inte nya språk grunden för nya tankar? Ger inte varje nytt språk oss en ny själ? Språket lojban skapades ursprungligen för att stödja forskningen om nämnda hypotes, att ge forskare en möjlighet att studera relationerna mellan språk, tankar och kultur. Vilka möjligheter skulle ett sådant "gränslöst språk" kunna ge för vår framtid?

Richard K. Harrison har på Internet lagt fram en ingående beskrivning av vilka kriterier som det optimala konstruerat språket enligt honom bör uppfylla. I denna beskrivning går han närmare in på hur ett optimalt världsspråk bör se ut. Han har dock ej lagt in sina personliga värderingar om vilket språk som enligt honom själv bäst uppfyller dessa riktlinjer.